I lunchrummet

Är tillbaka på jobbet efter välbehövd julledighet. Känns okej. Promenerade 2,5 km i morse.

Lustigt (men inte ovanligt) nog rörde sig samtalet kring lunchbordet i personalrummet om viktminskning och kost. Jag satt med min sallad + avocado + oliver och kände mig lite lagom klämkäck, men lade mig inte i samtalet utan lyssnade bara. Någon höll på med Cambridge (pulversoppediet) och någon annan med Viktväktarna. Intressant. Jag orkade inte börja berätta om raw food utan tänkte att det är ju faktiskt bra att man får välja sin väg i livet! Någon åt hemlagad paj och lite sugen blev jag, men när jag skulle diska min tallrik mötte jag någon annan som satte in en fryst färdiglagad industrimåltid i mikron (jag har aldrig ägt en mikro!) och då tyckte jag nästan synd om henne... mycket kan man äta men just detta är inte värt att kallas mat. Då kändes det ändå bra att tänka på att i min mage låg färska (hyfsat i alla fall) ting med sina naturliga näringsämnen intakta (får man hoppas).

Men jag får ändå passa mig noga för att inte bli pekfingrig, jag vet att jag har en tendens att bli det - är jag själv entusiastisk vill jag smitta andra! Denna gång tänker jag att frågar någon vad jag äter och varför ska jag gärna berätta, men så länge håller jag tyst.

Mår förresten himla bra idag, vaknade med skön och lätt känsla i kroppen. Men eksemen kliar som satan... jag hoppas att det har börjat någon slags utrensning.